Skogen. Mikrobakterie, läppstekel, lövsångare, gråsiding och rödräv. Ett myller av liv och död. Ett samspel och en cykel format under tusentals år. En plats där vi kan förnimma trädens dagliga, eviga inandning och utandning. Tillväxt och förmultning. Ett samspel med grenar, rötter och mycel.
Idag brukar vi skogen i ett allt högre tempo. Skogen är inte längre skog utan material. Vi fäller och river upp rik mångfald och återplanterar homogent. Samma ålder, samma sort. Enkelt. Effektivt.
Jag blev inbjuden av Konstfrämjandet att ställa ut projektet "Skogen mellan oss". Jag arbetade fram flera verk som kom att handla om skogen och hur vi brukar den.
Idag ska skogen ska räcka till mycket. Biobränsle, fjärrvärme, huskonstruktioner, plast, kläder och kolsänka som bromsar klimatförändringar. Genom nedärvda vanor eller omedvetna förskjutningar förbränner jag mer fossilt material än mina föräldrar och mer än deras föräldrar. I jakt på vad? Jag belastar mina barn, dig, kolflarnlaven på den brända tallen och flodpärlmusslan i den uppdämda Rastälven. Jag belastar skogen och tänker samtidigt att den ska rädda mig.
1,5 kubikmeter gran. Den volymen trä binder omkring månads koldioxidutsläpp för medelsvensken. Jag ville gestalta detta skulpturalt och köpte trä av skogsägaren och brädgårdsägaren Ulf. Han äger och förvaltar skog i Bredsjö och vi fick många fina samtal om hur vi brukar skogen.
Namnet Fyrbåk kom till under ett samtal med en av grannarna i Nyhyttan där projektet visades för första gången. När jag stod och byggde skulpturen frågade han vad jag gjorde. Vi blev stående och prata en god stund och han sa att han tyckte att det såg ut som en fyrbåk. Fyrbåken är en signal som meddelar att det är fara på färde. Idag försöker naturen sända signaler till oss på olika sätt om att allt inte står rätt till.
Namnet Fyrbåk kom till under ett samtal med en av grannarna i Nyhyttan där projektet visades för första gången. När jag stod och byggde skulpturen frågade han vad jag gjorde. Vi blev stående och prata en god stund och han sa att han tyckte att det såg ut som en fyrbåk. Fyrbåken är en signal som meddelar att det är fara på färde. Idag försöker naturen sända signaler till oss på olika sätt om att allt inte står rätt till.
I flera av verken har jag arbetat med förkolnat trä. För mig är det ett material som dels har en symbolik i att vi konsumerar och rent bokstavligt förbränner trä i hög takt i jakt på energi, det har också en koppling till klimatförändringar och de bränder som följer i dess spår. Kolet har också en stark koppling till Nyhyttan och Bergslagen genom de kolmilor som byggdes här för att ge kraft åt förädlingen av järnet.
Jag gjorde ett antal blyertsteckningar av förkolnade träbitar samt en mindre skulptur förkolnat trä som binder en veckas koldioxid kopplat till medelsvensken.
Fyrbåken fick en permanent plats hemma hos Gunilla och Ove i Ramshyttan inte så långt från platsen där virket vuxit. Det kändes fint.
