Myren, denna vattentäta biotop med lågväxande tallar, ängsull, pors och vitmossa. En karg plats där vi, tofsvipa och trana trivs. Men landskapet förändras. Diken för avvattning och torvbrytning skapar mörka hål. Och i norr tinar permafrosten med kollapsande myrar som följd.
I det här projektet vänder Roine Magnusson och jag blicken mot ett brutet landskap.
The bog, this water filled habitat of low-growing pines, sheep's wool, Myrica gale and white moss. A barren place where we, the northern lawping and the crane, thrive. But the landscape is changing. The drainage ditch and peat quarry are creating dark holes. And in the north, the permafrost is thawing, with collapsing marshes as a result. In this project, Roine Magnusson and I turn our eyes to a broken landscape.
Projektet startade 2020 när jag lyssnade på radio och hörde ett inslag om hur permafrosten tinar. Jag visste inte ens att vi hade permafrost i Sverige! Jag behövde få veta mer och ringde upp forskaren Keith Larsson på Abisko forskningsstation. Någon månad senare klev jag och fotograf Roine Magnusson på nattåget norröver. Framme i Abisko fick vi sällskap av en gymnasieklass från Stockholm som likt oss var där för att lära oss mer om, se och känna permafrosten.
Under teoretiska pass fick vi lära oss mer om klimatförändringens orsaker och effekter på det arktiska landskapet. Hur förändringen går extra fort här och hur de genom mätningar kan se att marken tinar mer och mer för vart år. Följden blir utsläpp av metangas till atmosfären och i landskapet kollapsar myren och istället bildas en ny typ av våtmark med nya vattenspeglar, större buskar och träd. Ute på en myr någon mil öster om Abisko fjällstation samsas flera forskare med parallella forskningsprojekt. Vi fick göra provtagningar och gräva till permafrostens yta och lägga handen på detta kalla som varit fruset i över 10.000 år.
This project started in 2020, when I was listening to the radio and heard a segment about thawing permafrost. I didn’t even know we had permafrost in Sweden! I needed to know more, so I called the researcher Keith Larsson at the Abisko Scientific Research Station. A month or so later, photographer Roine Magnusson and I boarded the night train north. In Abisko we were joined by an upper secondary school class from Stockholm who, like us, were there to learn about, see and feel the permafrost.
During the theoretical sessions we learned more about the causes of climate change and its effects on the Arctic landscape: how change happens especially fast here, and how measurements show that the ground thaws a little more each year. The result is emissions of methane into the atmosphere, and in the landscape the peatland collapses, giving way to a new type of wetland with new open pools of water, larger shrubs and trees. Out on a mire a few kilometres east of Abisko Mountain Station, several researchers were working side by side on parallel projects. We took samples and dug down to the surface of the permafrost, and got to put a hand on something cold that had been frozen for over 10,000 years.
Keith Larsson gräver sig ner till permafrosten.
Skolklassen på myren Stordalen nära Abisko. Eleverna mäter djupet på det aktiva lagret ovan permafrosten
1. Kollapsat experiment
I lådor av plexiglas uppmäter forskare halterna av växthusgaser för att kartlägga hur mycket som myrarna ger ifrån sig när permafrosten tinar. När marken tinar ger marken vika och flera av lådorna lutade kraftigt. För mig blev det en poetisk och drabbande bild av hur vi människor försöker förstå och mäta förändringarna och hur svårt vi och vår civilisation har att förstå problemet och att hinna anpassa oss till nya förutsättningar.
I lådor av plexiglas uppmäter forskare halterna av växthusgaser för att kartlägga hur mycket som myrarna ger ifrån sig när permafrosten tinar. När marken tinar ger marken vika och flera av lådorna lutade kraftigt. För mig blev det en poetisk och drabbande bild av hur vi människor försöker förstå och mäta förändringarna och hur svårt vi och vår civilisation har att förstå problemet och att hinna anpassa oss till nya förutsättningar.
Installation av Mattias Käll
Material: Växter, vatten och akvarieluftpump. Replika av mätinstrument för växthusgaser (plexiglas, plastslang, kopplingar och rör)
Storlek: 60x80x60 cm
Material: Växter, vatten och akvarieluftpump. Replika av mätinstrument för växthusgaser (plexiglas, plastslang, kopplingar och rör)
Storlek: 60x80x60 cm
2. Heliotropism
Odlingsjord är en smidig och snyggt förpackad vara som enkelt körs hem i bagaget. På myren är den ett mörkt hål. Ett verk om torv, odling och om ett rättsfall med en aktivist, några solrosfrön och ett torvbolag.
Odlingsjord är en smidig och snyggt förpackad vara som enkelt körs hem i bagaget. På myren är den ett mörkt hål. Ett verk om torv, odling och om ett rättsfall med en aktivist, några solrosfrön och ett torvbolag.
Installation av Mattias Käll
Material: Plastsäckar med odlingsjord (stor del torv), solrosfrön, växtlampa.
Storlek: 90x170x60 cm
Material: Plastsäckar med odlingsjord (stor del torv), solrosfrön, växtlampa.
Storlek: 90x170x60 cm
3. Björnspjut
Forskarna i Abisko använder sig av ett järnspjut för att mäta djupet på det aktiva jordlagret ovan permafrosten. Spjutet skjuts ner i marken och när det tar stopp har man nått det frusna lagret. För vart år når spjutet allt längre ner.
Forskarna i Abisko använder sig av ett järnspjut för att mäta djupet på det aktiva jordlagret ovan permafrosten. Spjutet skjuts ner i marken och när det tar stopp har man nått det frusna lagret. För vart år når spjutet allt längre ner.
Skulptur av Mattias Käll.
Material: Järn
Storlek: 30x160x3 cm
Material: Järn
Storlek: 30x160x3 cm
4. Bruten mark
Fotografi av Roine Magnusson
Triptyk. Fotografi från Skagerhultsmossen.
Storlek: 90x90 cm
Fotografi av Roine Magnusson
Triptyk. Fotografi från Skagerhultsmossen.
Storlek: 90x90 cm
5. Noeva
Vattnet söker sig bort genom den öppnade marken. Kvar ligger torven, frilagd för att kunna tas härifrån. Verkets titel är lånad från den finska torvkoncernen Neova, som bedriver torvbrytning i Sverige. Samtidigt har Finland beviljats hundratals miljoner euro i EU-stöd för att möta följderna av en minskad användning av torv som bränsle.
Här finns två rörelser samtidigt: ett samhälle på väg bort från torven och en mark som fortfarande görs till råvara. Mellan dem ligger ett avstånd som inte bara är geografiskt.
Omställningen har sina mål, sina pengar och sina gränser. Vattnet fortsätter genom diket.
Vattnet söker sig bort genom den öppnade marken. Kvar ligger torven, frilagd för att kunna tas härifrån. Verkets titel är lånad från den finska torvkoncernen Neova, som bedriver torvbrytning i Sverige. Samtidigt har Finland beviljats hundratals miljoner euro i EU-stöd för att möta följderna av en minskad användning av torv som bränsle.
Här finns två rörelser samtidigt: ett samhälle på väg bort från torven och en mark som fortfarande görs till råvara. Mellan dem ligger ett avstånd som inte bara är geografiskt.
Omställningen har sina mål, sina pengar och sina gränser. Vattnet fortsätter genom diket.
Fotografi av Roine Magnusson
Triptyk. Fotografi från Skagerhultsmossen.
Storlek: 90x120 cm
Film av Roine Magnusson
Loop 10 minuter.
Triptyk. Fotografi från Skagerhultsmossen.
Storlek: 90x120 cm
Film av Roine Magnusson
Loop 10 minuter.
Fakta om myrmark och torv
Myr är ett samlingsnamn för en torvbildande våtmark som en mosse eller ett kärr. På grund av en syrefattig miljö går nedbrytningen av organiskt material så som vitmossa och lågväxande ris väldigt långsamt och då bildas torv. Torven nybildas med omkring 1 mm per år.
Myr är ett samlingsnamn för en torvbildande våtmark som en mosse eller ett kärr. På grund av en syrefattig miljö går nedbrytningen av organiskt material så som vitmossa och lågväxande ris väldigt långsamt och då bildas torv. Torven nybildas med omkring 1 mm per år.
Torven har samma kolhalt som trä och historiskt har myrar dikats ut för att skapa odlingsmark och för att torven ska kunna torkas och användas som bränsle. I Sverige används torven främst till odlinsgjord, medan den i Finland fortfarande används som bränsle. Ungefär 40 procent av våra torvmarker, 2,6 miljoner hektar, är dikade.
Naturliga torvmarker fungerar som stora kolsänkor. De täcker bara tre procent av jordens landyta men lagrar dubbelt så mycket kol som världens skogar tillsammans.
Naturliga torvmarker fungerar som stora kolsänkor. De täcker bara tre procent av jordens landyta men lagrar dubbelt så mycket kol som världens skogar tillsammans.
Naturvårdsverket och naturrörelsen menar att utsläpp från utdikade våtmarker står för 20-25 procent av Sveriges totala klimatutsläpp då de långsamt bryts ner och läcker stora mängder växthusgaser såsom metan och koldioxid. De förespråkar bland annat återvätning för att bromsa utsläppen. Branschorganisationen Svensk torv menar att siffran för utsläppen är betydligt lägre. Konflikten mellan återvätning och fortsatt brytning är stark.
Samma utmaning uppkommer då permafrosten i norr tinar och frusna myrmarker kollapsar och börjar släppa ut växthusgaser.
Det rapporteras under hösten 2026 att världen har missat Parisavtalets primära mål om att begränsa den globala uppvärmningen till max 1,5 grader. I FN:s miljöprogram (UNEP) rapport Emissions Gap Report 2026 slås det fast att det nu är officiellt omöjligt att stoppa temperaturen från att stiga förbi denna gräns.
På myren i Stordalen genomförs forskningsprojekt med forskarteam från flera olika länder.
Mätstation
