Så gott som allt vi köper har en förpackning. Ofta av plast. Plasten är ett flexibelt och formbart material. Fantastiskt slitstarkt och tåligt. Så tåligt att det blir ett problem. När materialet som håller i flera hundra år ska in i naturens kretslopp krockar det. Den krocken ville jag undersöka.
Under ett år samlade jag in all förpackningsplast som vår familj fick med oss när vi köpte olika saker. Jag samlade dem i orange återvinningspåsar för att månad för månad dokumentera den växande mängden påsar. Jag tog med mig dem ut i naturen och fotograferade krocken. Som röda utslag i landskapet. För det är i naturen de förr eller senare hamnar. Även om plasterna då är sönderdelade i knappt synliga mikroplaster eller helt osynliga koldioxidmolekyler.
Projektet blir också ett undersökande av vår överkonsumtion och vårt förhållande till de material som finns omkring oss.
I projektet ingår tolv fotografier, en skulptur där en avgjutning av min sons ben får bära upp ett års plastkonsumtion samt en video av en performance där jag bär på all plast genom Almedalen under politikerveckan.
--- ENGLISH
I'm seriously worried about how we use oil. It's transformed into shiny plastics that becomes cosmetics, clothes cars, electronic devices, and packaging. As good as everything we buy is wrapped up in plastics. Sometimes several layers. We overconsume plastics and know very little of something that's potentially a huge threat to us. That caught my interest and made me start all this.
During one year I collect all of our packaging plastics in red bags. I bring them to places in nature that I care for. Each month I take a new photo of nature with red blasters. A portrait of the always growing mountain of plastics. Because this is where it all ends up. Either as microplastics or carbon dioxide.
This is my way of making the invisible visible.
Film: David Engholm
Jag väljer platser i naturen som jag tycker om. Platser där jag varit med min familj. Där vi suttit och ätit matsäck och där barnen lekt. Där vi vilat oss bland vårens vitsippor. Glidit fram på långfärdsskridskor. Hört storlommen i skymningen.
Det vackra och plasten. Och mötet mellan dem tycker jag är intressant.

---- ENGLISH
I choose places were me and my family have been. Places I like. Places where my kids have played, we have had a picnic and we've rested in fields of spring flowers. 
The most beautiful and the plastics. I find that clash really interesting.
Januariplasten på Hjälmarens is nära Rävgången.
January on the ice of Hjälmaren, Sweden.

Februariplasten nära de bästa skidspåren på år och dar vid Tomasboda i Kilsbergen.
February in snowy forest beside the skitracks of Kilsbergen, Sweden.
Marsplasten i frostig tallskog vid Mogetorp, norr om Örebro.
Mars in the frosty forest of Mogetorp, Sweden.
Aprilplasten bland tunna liljekonvaljblad i Trystorps Ekäng, utanför Örebro.
April plastics among Lily of the valley, Trystorps Ekäng, Sweden
Majplasten på en gräsmatta i Hagaby där mina barn brukar spela fotboll.
May plastics the grass where my kids use to play football, Örebro, Sweden.
Juniplasten i en kohage utanför Hovsta, norr om Örebro.
June plastics in the meadows of Hovsta north of Örebro, Sweden.
Juliplasten i en dimhöljd tjärn nära Stora Gårdsjön i Kilsbergen.
July plastics on a small tarn close to Stora Gårdsjön, Kilsbergen, Sweden.
Augustiplasten en blåsig morgon på Rusakulan i Kilsbergen.
August plastics a windy morning at Rusakulan, Kilsbergen, Sweden.
Septemberplasten en dimmig morgon vid Gårdsjön i Kilsbergen.
September plastics a foggy morning at Lake Gårdsjön Kilsbergen, Sweden.
Oktoberplasten på Falkaberget nära Garphyttan en genomdimmig morgon.
October plastics on a mountain in Kilsbergen, Sweden.
Novemberplasten på Lillsjöns is en frostig morgon.
November plastics a frosty morning on the ice of lake Lillsjön Sweden.
Decemberplasten på Hjälmarens is, samma ställe där allt började för ett år sedan.
December plastics on the ice of lake Hjälmaren Sweden, where it all started a year ago.
Överkonsumtionen är den största faran med plasten. Alltså vår inställning till plasten och att vi hittills inte sett på den som den miljö- och hälsofara den innebär. 322 miljoner ton plast producerades i världen år 2015. Det motsvarar 46 kg plast per person och år. I Europa används 40 procent av den nya plasten till engångsförpackningar, 20 procent till byggnadsmaterial, 9 procent till bilar och resten till allt ifrån leksaker till datorer.
Visst återvinns en del. Ungefär 40% av den svenska förpackningsplasten återvinns men resten slängs i naturen eller eldas som restavfall. Kolet i den oljebaserade plasten frigörs då och bildar koldioxid. Kol som tidigare varit bundet men som nu bidrar till en kraftigt ökad temperatur och klimatförändringar.
40% av förpackningsplasten samlas in, resten eldas upp.
En annan stor fara är tillsatserna i plasterna. Terese Carlsson doktorand vid Göteborgs Universitet berättar för mig att vi använder tio gånger mer kemikalier i plast än i pesticider och ändå finns så mycket mindre lagstiftning kring plasterna. Mjukgörare rubbar hormonsystem med bland annat försämrad reproduktionsförmåga som följd. Detta kan man också höra mer om i P1s reportage om mikroplaster.
Idag läggs nästan hela ansvaret på oss konsumenter
Idag finns det relativt få regleringar för plasttillverkning och forskningen kring plastens konsekvenser är fortfarande ganska ung. Det arbetas på en märkningsstandard likt fiskets MSC, men det skulle behövas ett större producentansvar. Idag läggs nästan hela ansvaret på oss konsumenter där kunskapen om plasten ofta är liten.
Mycket plast sprids i världens hav. De utgör en stor fara för vattenlevande djur och organismer både i stort och litet format. Den stora plasten orsakar problem med att djuren trasslar in sig eller får problem med näringsupptaget. När den stora plasten brutits ner av slitage och UV-strålning till mikroplaster drar dessa små små bitar i sin tur till sig gamla gifter som ligger lagrade i haven. De vattenlevande djuren luras att tro att småbitarna är mat med risk för att gifterna kommer in i näringskedjan.
Forskningen går framåt och det finns polymerer av biomaterial som i viss mån skulle kunna ersätta dagens oljebaserade  förpackningsplaster. Men än så länge är den petroleumbaserade plasten så billig att den är svår att konkurrera med.
Photo/Foto: Terese Andersson
Här har jag hämtat information
Jag har också lärt mig mycket i samtal med Terese Carlsson, doktorand vid Göteborgs Universitet och Anna Kärrman, universitetslektor vid Örebro universitet.
Utställningar
Väsby Konsthall, Upplands Väsby 2021
Konsthall Havremagasinet, Boden 2019
Konsthall Blå stallet, Angered 2019
Körsbärsgården, Gotland April - Juni 2019
Galleri Candyland, december 2018
Popuputställning med delar av projektet vid ICA Maxi Hälla i Västerås, November 2018
Är du intresserad av att visa projektet så kontakta mig så kan vi prata om saken.
I media om projektet
Pressrelease finns här
Pressbilder finns här.
Back to Top