Jag stannar upp i affären. Det ligger kläder på golvet.
Det här är skickligt hantverk och dyrbara resurser stressat och pressat till fast fashion. Fler kollektioner. Färre pauser. Högre tempo. Billigare kläder till dig och mig.
Jag börjar dokumentera och fotografera. Det blir till flera hundra bilder. Små barnkläder, jeans, skor, trosor. Jag köper några av kläderna, gör en film där jag gräver ner dem som en kommentar till att överkonsumtionen leder till att stora mängder kläder används under en väldigt kort tid, ibland inte alls. Känner sorg när jag står där med plagget i min hand.
Jag är hantverkare och känner sorg över att vi inte tar hand om kläderna bättre.
Genom att inte uppskatta plagget uppskattar jag inte heller den som sytt det.
Produktionen sker långt bort och jag känner ingenting för kvinnan med trasiga fingertoppar som plockat bomullen, mannen som bär på sitt barn som blivit förlamad efter att fabriken förgiftat flodens dricksvatten, eller sömmerskan som inte kan ta paus för att sköta hygienen under sin mensen. Det här förklarar hur en tröja kosta under 100 kr. Och jobbet vi behöver göra är att koppla ihop det här. Att fatta att någon annan betalar priset för tröjan som kan vara kul att ha i helgen.
2013 kollapsade textilfabriken Rana Plaza, Bangladesh. Över tusen människor dog och 2000 skadades. Som en kommentar till detta har jag byggt ett antal skulpturer med kläder och byggnadsmaterial. Betong, asfalt, armeringsjärn och tegel. Tunga material möter mjukt tyg.

Skulptur med 15 kilo fallande kläder på secondhandbutiken "Ge för livet" i Örebro.

Projektet består av fotografier, skulpturer, ljud, film, en AR-modell och en installation.
Läs mer om projektet och se fler bilder från processen på Instagramkontot.
Back to Top